HANDBOLLSRESA TILL VÄRMLAND

Mikko Natri, reporter på Skaraborgsläns tidning, följde med A-laget på deras resa till Torsby den 18 mars -06. Han skrev en stor artikel om resan som publicerades i SkLT 23/3. Här nedan kan du läsa artikeln som publicerades. För bilder från resan kolla in sidan med bilder (länk till vänster).

Den sista färden

280 kilometer enkel väg. Så långt till sina bortamatcher har i stort sett bara elitlagen i handboll. Och de som spelar i division IV västsvenska norra. Lördagen den 18 mars spelade Nossebro sin sista match för säsongen, en betydelselös sådan. Placeringarna i tabellen var redan klara inför avslutningen mot Torsby. Den 560 kilometer långa resan var därför egentligen helt meningslös. Men ändå inte. För det kan ju faktiskt vara förbannat kul med långa bussresor också.

Klockan är strax efter tio på lördag förmiddag och en grå buss står och puttrar utanför Nossebros idrottshall. Det är dags för Nossebros handbollsgrabbar att åka på säsongens sista match – Torsby borta. I normala fall har lagen kortare resor ju länge ner serierna man kommer. Så är inte fallet i handbollens division IV västsvenska norra. Till sin närmaste motståndare Trollhättan har Nossebro 38 kilometer. Sedan följer Ulricehamn på 74 kilometer, Färgelanda (Höfers) på 79 och Tidaholm på 89. Till de resterande bortamatcherna är det betydligt längre. Torsby är värst med sina 280 kilometer. Och det är dit Nossebro är på väg nu. Sportchefen Dag Hultberg, en reslig kortklippt karl med en stor guldring i vänstra örat, klädd i beige byxor, svart pikétröja och blå jacka äntrar bussen. Han bär på två stora kylväskor med uppskattat innehåll. – Det får gå åt ett säte för dom här, säger han och trycker in väskorna i benutrymmet på den första platsen bakom chauffören. Två timmar tidigare hämtade Dag Hultberg det färska brödet och börjat iordninggöra dagens last med baguetter. 38 stycken med ost, skinka och grönsaker blev det den här gången. Baguetterna ska spelarna och ledarna äta upp på hemvägen. När man är ute på så långa resor vill man inte lägga ut mer tid än nödvändigt. Därför går hemresorna i nonstop och bussen stannar endast för kortare toalettbesök. Avfärden till Torsby är beräknad till kvart över tio, men då sitter det bara fem spelare på bussen – Johan Börjesson, Markus Larsson, Peter Mogren, Anders Mogren och Patrik Yngve. Men det dröjer inte länge innan eftersläntrarna dyker upp. Jerry Bylund med flickvännen Jenny Anderberg är först. Favoritplatsen längst bak i bussen är ledig och de två sätter sig där. Niklas Johansson har också med sin flickvän. Jonna Andersson-Funcke är en trogen Nossebro-supporter och har följt med laget på bortamatcherna under tre års tid. De sista som hoppar på bussen är tränaren Björn Karlsson, Tobias Ivehag och Per Stockhem.
– Nu åker vi, dundrar Hultberg och tittar på klockan.
Hon är fem i halv elva då bussen rullar ut från parkeringen. Det är ett försvagat Nossebrolag som åker till Torsby. Tre ordinarie spelare saknas och B-laget har samtidigt bortamatch i Tibro. En spelares frånvaro väcker större uppmärksamhet än de andras. Daniel Ekman avstod från Nossebros sista match eftersom han skulle döma träningsmatchen mellan Vedum och Vara, men matchen blev inställd.
– Varför följde han inte med då? undrade Dag Hultberg.
– Han hade inga skor, svarar någon.
– Nä nu har han försatt sina chanser att bli lagkapten för all framtid, säger Hultberg och tar fram sin mobiltelefon och börjar ringa samtal.
– Nu ska de otrogna hundarna straffas, säger han med ett brett flin medan han snabbt knappar in numret till Ekman.
– Blev det inställt? Då kan du åka och spela med B-laget. Klockan två i Tibro. Bra, hej.
Lagkapten i Nossebro är Peter Mogren. Han har full koll på grejerna. Med sig på resan har han sitt speciella lila häfte som innehåller lagets allra djupaste hemligheter – spelvarianterna. Peter har plitat ner ett 20-tal olika kombinationer som han snappat upp med årens gång. Alla i laget vet hur de går till trots att de ser ut som ett enda virrvarr på papperet. Det är bara att säga "Kropps", "Luna" eller "Polack" så vet alla vad de ska göra. Peter konfererar med sina lagkamrater om vilka varianter som kan bli aktuella i dagens match. Bussen passerar Grästorp när den pappaledige Johan Börjesson plötsligt ropar "Kan vi inte stanna och äta nu?". Han nås av informationen att det är mer än 15 mil kvar till den inplanerade lunchpausen i Grums och börjar protestera.
– Jamen jag gick upp redan klockan sex och kokade gröt, försöker han. Börjesson får inget gehör och i stället för att fortsätta gnälla plockar han fram sin tredje Red Bull.
– Red Bull? Lägg av. Det var populärt med dom –97, hånar Hultberg. Tränaren Björn Karlsson sitter framför Börjesson och passar på att ge honom ett gott råd.
– Det är en lagom nivå att lägga av att dricka när man börjar skaka, säger han.
– Jamen det gör jag inte än, svarar Johan och öppnar burken.
I den bakre delen av bussen råder lugnet. Markus Larsson och Peter Mogren sitter och lyssnar på musik. Jerry Bylund ligger på rygg och halvsover med huvudet i flickvännen Jennys knä. Men den som sover godast är Per Stockhem, som lagt beslag på platsen längst fram. Han sover i stort sett hela vägen fram till Torsby, men när det är dags för musiktävlingen vaknar han till. För att få tiden att gå lite fortare ordnar Dag Hultberg och Per Stockhem inför varje längre bortaresa frågesport med olika teman. Den här gången gäller det musik. Tävlingen består av tre delar varav de två första avklaras på vägen upp. Den sista och avgörande delen sker på hemresan. Resenärerna delas upp i tre lag och de får varsitt svarsformulär. Högst upp på det står "Nationalsånger" och tio tomma rader. Deltävling två finns med på samma lapp och där ska man fylla i namnet på artisten och låtens namn när Per och Dag spelar upp kända och mindre kända alster. Tävlingsledningen väljer att börja med deltävling två och första låten ut är Snoop Doggs "drop it like it's hot". En ganska enkel början, men lag 2 med Björn Karlsson, Niklas Johansson, Peter Mogren och Anders Mogren ser aningen konfunderade ut. Dag Hultberg inser att ett förtydligande är på plats.
– Vi börjar alltså med deltävling två, så det här är ingen nationalsång, Björn.
Efter att populärmusiken och nationalsångerna avklarats visade det sig att lag 3 ryckt åt sig en ledning. Huruvida de skulle behålla sin förstaplats skulle avgöras på hemvägen, men dit var det fortfarande en lång väg kvar. En efter en passerar bussen de små samhällena.
– Vi kommer ju mitt ifrån ingenstans, men tänk på de som bor här, säger Dag Hultberg.
Jo, lite så känns det. Det enda som fattas är den banjospelande tunnhårige killen från filmen "Den sista färden" med Burt Reynolds, Jon Voight och Ned Beatty. Men det fixar å andra sidan Melodikrysset som är på radion samtidigt. De spelar en Ove Thörnqvist-låt som påminner lite grann om banjoknäppandet i filmen. Snart rattas det in en annan kanal på radion och där laddas det för fullt inför kvällens schlagerfinal i Stockholm. Och ett vistt schlagerintresse finns det även hos Nossebrogänget.
– Rednex vinner, säger en.
– Nej, jag håller på Carola. Hon är så jävla snygg, säger Dag Hultberg. På tal om Carola. Per Stockhem berättar vad han ska göra i sommar.
– Jag cykla runt i kommunen och räkna kyrkor. Det är helt otroligt vad många kyrkor det finns. Ställer man sig vid Åsenkorset kan man se fem kyrkor.
Strax innan Åmål står polisen vid vägkanten med sina laserpistoler. Att Nossebrobussen skulle fastna för fortkörning finns det ingen risk för.
– Det är lugnt. Det fixar "Mellis".
"Mellis" är 64-årige Börje Malmberg och han är Nossebros privatchaufför, kan man säga. Han har kört två generationer Nossebrospelare till matcherna. I dag sitter Peter Mogren, Anders Mogren och Per Stockhem i bussen. Förr i tiden var det deras fäder som kuskades runt av denne "Mellis".
– Vi har inga problem med att komma till bortamatcherna. Börje kör alltid. Om han inte skulle kunna så fixar han fram en annan som kan, säger Patrik Yngve.
Johan Börjesson har fått en banan och ett kexchoklad av sina kompisar, men det räcker inte. I Åmål ställer han sig upp och undrar hur långt det är kvar till Grums.
– 45 minuter? Okej, det klarar jag.
När bussen rullar in på parkeringen vid Rasta i Grums möts Nossebrogänget av en otrevlig syn. Det är mycket folk på plats och det kommer att dröja innan de får sin mat. På 20 minuter rör sig matkön ganska exakt en meter framåt. Anders Mogren och Patrik Yngve hamnade längst bak i kön av sällskapet och försöker se vad som står på menyn på väggen.
– En dagens... köttbullar med gräddsås och lingonsylt eller köttfärssås och spaghetti... vad kostar en dagens?
Grabbarna undgår att se att det står 69:- med ganska stora siffror på samma skylt.
– Är ni helt blinda eller, fräser Jerry Bylund som står ett par meter längre fram.
A-pojkarna fortsätter överläggandet om vilken rätt de ska välja.
– En 150-grams hamburgare... men då får du bara hamburgaren och inget annat. En 90-grams hamburgare 69 kronor... men vad ingår i en dagens? Får man bröd och dricka? frågar de sig. Bylund tror inte sina öron.
– Har ni varit ute någonsin eller?!
Johan Börjesson ber tjejen bakom disken om en extra stor portion köttfärssås och spaghetti och får det också. Maten håller dock ingen högre klass men den mättar för stunden i alla fall. De som väljer att avstå från toalettbesöket innan de ställer sig i kön hinner äta upp sin mat innan de flesta ens beställt sin. Dag Hultberg är en av dem och han uppmanar resten att skynda sig eftersom det börjar bli lite ont om tid. Från Grums är det bara tio mil till Torsby men vägen är dålig. Groparna gör att bussen gungar upp och ner. Spelarna fortsätter att ta det lugnt. Tobias Ivehag sitter och löser ett korsord men det går trögt. Björn Karlsson lutar sig över ryggstödet och tittar på.
– De bästa korsorden finns i Vecko-Revyn. De håller en lagom nivå, konstaterar Karlsson.
Johan Börjesson ger sig också in i leken.
– Man blir faktiskt ganska allmänbildad när man är pappaledig.
– Du kollar på dom där ringspelen på TV eller, undrar Karlsson.
Strax före tre kör bussen in i Torsby, men någon större uppfattning om samhället hinner man inte få. De har en skidtunnel och Svennis är därifrån. Det är ungefär det man hinner se. På en skylt ser det ut som om Torsby har ett finkulturmuseum. Men efter en noggrannare koll står det "Finnkulturmuseum" på den. Det piper till i Peter Mogrens mobiltelefon. Han har fått ett sms från Daniel Ekman. "Vice lagkapten tar ansvar för B-laget" står det. Hela bussen skrattar.
– En fin gest av honom att åka på B-lagets match, tycker Hultberg.
Klockan 15:02 är bussen framme vid slutmålet.
– Bra, vi är i tid. Jag har aldrig spräckt ett tidsschema, säger sportchefen.
– Men en gång var det nära. Vi skulle åka till Kristinehamn och vi fastnade vid Rattugglan i Mariestad. Bussen startade inte. Alla fick gå ut och putta igång den.
En annan gång Hultbergs puls gick upp var när Nossebro skulle åka till Hammarö. Jerry Bylund var på hemvärnsutbildning i Karlsborg och skulle plockas upp på vägen i Skara. Samtidigt var Markus Larsson hos sin flickvän i Trollhättan.
– Markus trodde att vi skulle åka den vanliga vägen genom Mellerud. Vi hade två killar på varsin sida Vänern, minns Hultberg.
Tobias Ivehag fick åka och hämta Markus Larsson samtidigt som resten av gänget plockade upp Bylund. Sedan skulle de sammanstråla i Grästorp.
– Där fick vi byta buss för backspegeln pajade. Men vi kom fram i tid, säger Hultberg.
Stjernehallen i Torsby är den enda gymnastikhallen som har måtten 40 x 20 meter och det är där matchen ska spelas. Hallen är väl ungefär som man väntat sig – lite sliten och halvsunkig.
– Typiskt att det ska lukta sjukhus när man kommer hit, utbrister Johan Börjesson.
När grabbarna kommer in i omklädningsrummet sker det som så ofta inträffar när killar hamnar i en idrottslig miljö – de drabbas av gaser. Plötsligt låter det både uppifrån och nerifrån och från alla håll. Något som hördes mer frekvent än något annat var den så kallade "sport-rapen". Den låter ungefär som när man tar ett sugrör som är räfflat så att man ska kunna böja det, men i stället för att böja så drar man ut det i sin fulla längd. Givetvis låter "sport-rapen" mycket högre än sugrörsdragandet, men ljudet är snarlikt.
– Fy vad äckliga ni är, tycker Johan Börjesson medan han sitter på golvet och försöker få på sig de röda sportstrumporna över ett par svarta. Nossebro har bara en avbytare på bänken. Både Björn Karlsson och Dag Hultberg är dock redo för att hoppa in om det skulle behövas. En annan som sitter på bänken utan att spela är Tobias Ivehag. Han kan inte spela på grund av sina tänder. För två och ett halvt år sedan under en match mot Kristinehamn fick han fem tänder inslagna, två framtänder och tre i underkäken. En Kristinehamnsspelare skulle skjuta och träffade olyckligt Tobias rakt över munnen med sin näve.
– Tänderna böjde sig rakt inåt, säger Tobias och visar genom att vinkla handen 45 grader.
Tobias fick åka till sjukhuset i Karlstad men där kunde de inte göra något.
– De sa att jag fick gå till en specialist, så det var bara att åka hem och sova och gå till en akuttandläkare dagen efter. Kruxet var bara att resten av laget hade redan tagit bussen hem så Tobias var själv kvar i Karlstad. Så han tog en taxi hem.
– Det gick på 3 700 kronor. Chauffören hade bott två mil från Nossebro så han visste var det låg, säger Tobias.
Som tur är täcker försäkringen hans tandläkarkostnader. För det har blivit en hel del besök där de senaste åren.
– Det hade lätt varit uppe i 25 000 kronor nu.
Och det är just på grund av ett tandläkarbesök tidigare i veckan som Tobias Ivehag inte kan vara med och spela mot Torsby eftersom han inte får riskera några smällar i ansiktet. Ett par minuter innan matchstart är publiksiffran inte ens uppe i tvåsiffrigt. Nästan en tredjedel av åskådarna är Nossebroanhängare i form av Jenny Anderberg och Jonna Andersson-Funcke. Jenny är med på sin andra långresa med Nossebro medan Jonna har varit med på ett antal.
– Då får man ju umgås med dom lite i alla fall, förklarar de sitt beslut att offra en hel dag för att sitta på en buss.
När Nossebro och Torsby möttes i höstas vann Nossebro med 40–19. Lika stora siffror blir det inte nu, men Nossebro ser ut att gå mot en säker seger. Under den andra halvleken lägger en Torsbyspelare sig på golvet och vrider sig i plågor. Peter Mogren ser att han har kramp och hjälper till att räta ut benet så att den ska släppa.
– Deras tränare sprang in på plan och frågade honom "har du vrickat foten". Då tänkte jag säga "ja, jag försöker vrida tillbaka den på plats", berättar Mogren.
Eftersom det är en match i den lägsta serien är klassen på domarna på samma nivå. Domarparet Ola Persson och Jonas Karlsson svarade för ett par underliga avsblåsningar – och ett par underliga uteblivna avblåsningar. Dag Hultberg fick ett gult kort och en åthutning av Ola Persson efter en protest. I nästföljande anfall ställde sig domaren vid Nossebros bänk och småskämtade. Nästa gång han sprang förbi Nossebros bänk (då det var avblåst) fortsatte han in i omklädningsrummet och in på toaletten. Något senare böjde han sig som en vinkelhake på plan och frustade. Minst sagt underhållande.
– Helt klart ett tecken på schizofreni, säger Dag Hultberg och blinkar med en ögat.
Nossebro vinner matchen med två måls marginal, 28–26 efter en stark spurt och får åka hem till Västergötland som vinnare. Men det är bråttom in i duschen efteråt.
– Nu skyndar vi oss, vi måste åka om fem minuter, hojtar Hultberg.
Både A- och B-laget ska ha säsongsavslutning på restaurang Calzone i Nossebro. Alla ska samlas där klockan tio. Det är bråttom. Men killarna har inte lika mycket eld i baken som Hultberg hoppas på. Björn Karlsson har ännu inte ens kommit in i omklädningsrummet när flera har duschat klart.
– Varför är det så bråttom nu? Det har vi aldrig haft innan, klagar han när han stressas på.
Bussen drar iväg från Torsby och det är dags att dela ut baguetterna. Två per man blir det.
– Om någon är mer hungrig så finns det ett par extra, klargör Hultberg.
Johan Börjesson överraskar genom att ställa sig upp redan efter ett par mil
– Är du rastlös, frågar Björn Karlsson.
– Nej, det är skönt att sträcka lite på benen.
– Frågan är om det inte är du som går upp klockan sex på morgonen och väcker barnet och säger att det är dags att gå upp nu, kontrar Karlsson. En annan som valt att lämna sin plats är Patrik Yngve. Men han har en annan förklaring.
– Jag har ätit två askar halstabletter och jag har märkt att de kan ha en laxerande effekt.
Solen har gått ner helt och hållet och ute är det kolsvart. Bussen brummar fram samma väg som den kom. Det är dags för frågesportens avgörande del. Musse Hasselvall-kopian Per Stockhem levererar låtar och kluriga frågor och här gången är nivån på frågorna klart tuffare, men kampen blir inte hård. Det visar sig att lag 3 är totalt överlägset och fullständigt demolerar lag 1 och 2. Efter frågesporten är det dags för mer tävlande, men den här gången utan Nossebrodeltagande. I radion sänds schalgerfestivalen och poängen delas ut som bäst när rätt kanal rattas in. Men till Dag Hultbergs besvikelse leder inte Carola. I stället är det Andreas Johnson i topp före BWO och med Carola först på tredje plats när jurygruppernas röster sammanställts. Då vandrar plötsligt Markus Larsson fram genom mittgången och slänger in en CD-skiva med något som låter som irländsk pubrock. Men det var inte så många som uppskattade musiken utan Larsson gav efter en kort stund upp och vandrade tillbaka till sin plats. Radion är åter på lagom till telefonrösterna. Ganska snart står det klart att Carola kommer att ta hem det. Och när hon får 132 poäng av tittarna sträcker Dag Hultberg ut sina armar och vrålar "JAAAAA"! Frågan är vilken av dagens segrar han rankar högst? Björn Karlsson bor i Alingsås och ska på söndagen gå och titta på handboll i Alströmerskolan tidigt på morgonen, men spelarna arbetar flitigt med operation övertalning att även han ska följa med till Calzone.
– Per, har du en soffa jag kan sova på, frågar han.
– Du kan sova hos mig, du kan sova hos Dag...
– Men inte hos mig, säger Tobias Ivehag.
Klockan är 21:52 när bussen är tillbaka vid idrottshallen i Nossebro. Sportchefen Dag Hultberg är nöjd med dagen.
– Jag har aldrig torskat ett tidsschema, säger han och ler stolt. Gänget fortsatte sedan till fots till Calzone för att avsluta en perfekt lördag.
På söndagen mötte Nossebro Tråvad i en träningsmatch i fotboll. Tråvad vann med 9–4.

Fotnot: I det frågesportsvinnande laget deltog Tobias Ivehag, Patrik Yngve, Jenny Anderberg och undertecknad.

Text: Mikko Natri, Skaraborgsläns tidning